Minnen från ett café och en bakgård
av Gun Nilsson (med stöd av mina syskon Ulf och Inga–Britt)
Författaren ca 2 år
En stor del av året bor jag utanför Sävsjö och när jag åker in till Sävsjö så blir det gärna ett besök på Melins för kaffe och en hjortronbakelse. Jag gillar verkligen att gå på café och döm om min förvåning när jag en sommardag 2009 upptäckte att Stures hade slagit igen och Melins hade semesterstängt. Inte ett enda fik i Sävsjö där det har funnits café och bageri i nästan varje gathörn. Som bagarbarn och uppvuxen på Centralcaféet beklagade jag mig för Harald Pettersson och när vi hade pratat om alla gamla caféer lovade jag att berätta mina minnen från Centralcaféet.
När jag läser årsskrifterna från hembygdföreningen slås jag av hur mycket som redan har hunnit passera i det unga samhället Sävsjö och att mina egna minnen redan är en del av dess historia.
De caféer jag minns är Melins, Stures, Franzéns (hörnet där Asklunds blommor ligger nu), Wennbergs (Storgatan), Petrus Svenssons (på Eksjöhovgårdsvägen), Centralcaféet och Hembageriet uppe vid realskolan där vi elever köpte pariserbullar på rasterna.
Minnesgoda personer kommer säkert ihåg fler caféer och bageri som var nerlagda redan när jag var barn på 40–50 talet t.ex. Wassens och ett som låg i Berglunds hus på Storgatan. Att växa upp på ett café mitt inne i Sävsjö var lite speciellt. Det var mycket som hände i området i och kring caféet som låg i hörnet av Storgatan och Östra Järnvägsgatan där Posten nu ligger.
Jag börjar med en beskrivning av husen som låg runt gården. På norra sidan låg en rejäl huslänga som inrymde allt från bageri till utedass.
På gaveln närmast Järnvägsgatan låg Källströms fotoatelje med sina skyltfönster. Därinne doftade det av framkallningsvätskor. Vägg i vägg med fotoaffären låg bageriet. Längst bort i längan var det tre–fyra dass på rad i början av en lång mörk gång. Innanför dassen i gången var det soptunnor och längst in fanns en pissoar som luktade vedervärdigt så dit in gick jag aldrig.
Hopbyggt med längan mot forna mejeriet fanns några garage där bl.a. kantor Axel Franzén, som bodde i bankhuset, hade sin bil.
I utrymmena efter bageriet låg ett förråd där Gustav Bengtsson förvarade sina silltunnor, dessa luktade också illa, sedan hade vi en vedbod och det riktigt stora utrymmet (magasinet) i längan disponerade lantmännens centralförening som en tid drevs av Abdon Pettersson som också var en känd auktionsförrättare. Magasinets lokaler övertogs senare av Fanérimporten.
Magasinet hade tre våningar och mellan våningarna kunde man hissa upp säckar i kedjor genom luckor precis som man kan se i Komstad kvarn. När säckarna skulle ner igen fick de åka rutschkana.
Mellan första och andra våningen åkte vi barn kanan. I den mellan andra och tredje våningen åkte man bara en gång för där fanns det stickor. På andra våningen fanns en våg med lösa vikter där lantmännen sålde fröer i lös vikt i olika stora bruna påsar. Där lekte vi och fyllde påsar och vägde och lekte affär. Undrar ibland om vi tömde tillbaka fröerna i rätt säckar igen?
I kortänden på gården närmast mejeriet fanns ett plank där det stod dragkärror och gummihjulsvagnar som ingick i lantmännens sortiment.
Mot Storgatan låg sparbankshuset med sitt portvalv längst upp mot mejeriet. Valvet byggdes igen och Inga Källström flyttade sin fotobutik dit. Bankhuset finns fortfarande kvar men banken har byggt sig ett nytt hus i hörnet mot Östra Järnvägsgatan.
Många realskoleelever som kom med tågen från Stockaryd och Bodafors har genat över gården på väg mot realskolan (nuvarande Hofgårdskolan) innan valvet byggdes igen och tågen ersattes med bussar.
Där banken nu ligger låg ett tvåvåningshus som inrymde en speceriaffär Bengtssons, en frisersalong ”Axel barberaren” senare ”Solsken” och vårt café. På övervåningen låg Sandins pensionat. Där bodde Artur, Stina och sonen Per plus en boxer som hette Sessan som jag var livrädd för. Efter att Sessan blivit påkörd skaffade de en tax som med tiden blev lika bred som lång.
Mitt på gården hade min pappa sitt stora vedförråd. Vedstapeln utgjorde en ”rondell” som rundades av alla hästskjutsar som besökte lantmännen i magasinet.
Gustav Lindoff på Grand café 1922
Min pappa Gustav Lindoff kom till Sävsjö 1922 och var då anställd på Grand café (sedermera Wennbergs) och mamma Ester Lindoff var anställd på ett café som ägdes av systrarna Mejenkvist. Kan det ha varit Melins?
Mina föräldrar tog över Centralcaféet 1927 efter två fröknar Sjöberg ?och jag har sparat en tegelsten från muren till bakugnen där pappa har ristat in G. Lindoff 1927. Den är perfekt till att pressa rullsyltan med till jul.
Allt bröd han bakade var stenugnsbakat så dagens reklam imponerar inte på mig.
Bagare har alltid stigit upp tidigt och det gjorde pappa också. Han steg upp mellan kl 4 och 5. Det första han gjorde var att elda i ugnen. På kvällen hade han laddat ugnen med ved som bestod av de meterlånga ”svallarna” från gården.
När det var riktigt mycket att göra hände det att han eldade ugnen en gång till under dagen. Glöderna rakade han ner i en lucka i framkanten på ugnen och torkade ur den med en trasa som satt på en lång stång och efter det var ugnen klar att använda. Limporna bakade han på ärilen ända tills det blev klagomål på att brödet var sotigt i botten. Han övergick då till att baka även limporna på plåtar. Det fick plats nio plåtar i ugnen så den var rejält stor.
Det är svårt att förstå hur det fungerar att baka när det inte finns någon termometer. Det gäller att baka i rätt ordning. Först gräddade han vetebröd och småfrallor och efterhand limpor och småbröd i takt med att ugnen svalnade av fram emot kl 13–14.
Om ugnen inte hade varit eldad under några dagar så var pappa tvungen att elda en gång extra för att ugnen skulle bli jämnvarm.
Ester inne på caféet, troligen från när det nyss öppnat
De hade öppet mellan kl 8.00 till kl 22.00 så det var långa arbetsdagar för både mamma och pappa. På marknadsdagarna den första fredagen i månaden öppnade de kl 6.00. Det var bara stängt juldagen och långfredagen. De hade en eller två flickor anställda men från mitten av 50–talet hade de ingen anställd och då började de också ha stängt på söndagar och helgdagar, stängde tidigare på kvällarna tog sig lite semester.
Ester, Gustav och Axel ”barberaren”
Det fanns inte centralvärme i cafélokalerna och caféköket. Där skulle också eldas på morgonen och den första pannan med kaffe skulle kokas så pappa hade en hel del att styra med under tiden ugnen blev varm och de första degarna jäste. Jag lärde mig tidigt att dricka kaffe på morgonen till frukostmackan.
Alla stora degar gjordes för hand i det 200 liter stora degtråget fram till 1946 då han köpte en degmaskin, vilket måste ha underlättat arbetet avsevärt.
Vid 11–tiden på dagen levererades kaffe med bröd till ett antal arbetsplatser och butiker. Det var före de elektriska kaffebryggarna och tv–kannornas tid. Jag minns hur mamma lindade kaffekannorna i tidningspapper för att kaffet skulle hållas sig varmt under transporten. På cykeln kunde man ha tre kaffekorgar med sig men ofta var det biltransport som gällde. På eftermiddagen hade vi barn i uppgift att hämta hem korgarna igen.Under kriget användes kaffesurrogat.
Hösten 1941 sökte en polsk kaffebåt nödhamn i Kalmar och min farbror Artur, som bodde där, lyckades komma över ett par säckar orostat kaffe. Pappa lånade ihop några resväskor, satte sig på tåget till Kalmar och hämtade hem kaffet. Mina äldre syskon minns hur de sedan fick följa med på tåget till Nässjö och rosta kaffet och dofterna ur väskan när de åkte hem gick inte att dölja. En del kaffe rostade de själva i köksspisen.
Tiderna förändrades och efter hand började det säljas bröd i speceriaffärer och livsmedelsbutiker. Först ut var mejeriaffären som började sälja hålkakor till mina föräldrars stora förtret. Med frysarnas intåg ändrades behoven. Jag minns hur kunder som bodde lite avlägset kom in och köpte en massa limpor och kakor åt gången för att lagra i frysen.
Numera gräddar man bröd t.o.m. på bensinmackarna .
Centralcaféet lades ner i samband med att pappa hastigt dog 1962 och någon efterföljare i de omoderna lokalerna var inte på tal.
Gustav 50–tal
Äldre bild på Gustav